Väntan

De profundis, ur djupen. Inte att logiken inte skulle finnas, luftslottets mur kan vara solid, men något skorrar, något, från djupen gör sig påmint. Det vissa menar är outtömliga djup och andra är enkel respons och efterhandskonstruktioner.

Ur djupen, ibland som tvivel, och nu i tvivlet som hopp.

Det handlar mycket om hopp. Hopp på Gud allena, ingen annan tycks hålla måttet. Hopp att han må finna en väg för sitt goda verk, och förbarma sig över mig som inget förmår.

Advent, för att han en gång kom. För att vi är hans, och för hans löftens skull. Adventus Domini, på hans frälsnings verk.

Avsexualiserad

Ibland hör man dumheter som att människan är sexuellt frigjord. Näppeligen, människan är avsexualiserad. Att en kvinna skall kunna gå klädd hur som helst utan att det betyder något, skall kunna visa brösten och ha korta kjolar och skall bli behandlad som en kvinna vilken som helst. Frågan om vad flickan hade på sig är inte längre relevant, det finns inget sådant som ett sexuellt spel som betyder något. När allt kommer omkring är skriftligt medgivande med vittnen det enda som verkligen håller i rätten, när den ena parten efteråt drabbas av skam. Jämlikhet och frigörelse kräver att alla sexuella uttryck skall vara till intet förpliktigande: avsexualiserade.

Har någon tid som denna varit så rädd för att ha åsikter. Det är som att själva vetskapen om att värden är föränderliga får oss att räda fördomen, och blotta tanken på kommande generationers dom får oss att skaka. Det är bäst att göra rätt, man vill ju inte vara den som ensam förstörde klimatet, men tänk om något av det jag gör, som att döda djur för föda, kommer att dömas, tänk om. Tänk om jag skulle tycka fel. Om något av det jag äger inte skulle vara i enlighet med forskningen, eller experttyckarnas råd.

På det hela taget är vår kultur skitnödig. Man kan undra vad vi sublimerar för, ett världskrig? Knappast är det en grön revolution.

Transcendens

Man pratade om kommunism på radion idag. Om samhället under kommunismen. Om hur enhetskulturen fördummade undersåten. Jag tycker det var spännande med tanke på hur gemene svkanställd behandlar oss medlemmar och hur "sökarvänligt" också stavas "för idioter och småbarn". Kanske har man lyssnat för mycket på sina fördomar. Religiösa tror på sagofigurer. På något bortom det givna. Transcendens.

Transcendenser i vardagen, vilka är de egentligen. Att göra Stol (begrepp) av alla stolar vi sett är att vandra utanför det givna, är sanning i en mening. Stol (b) kan aldrig vara fri från stolarna, och ÄR kanske inte något annat än en social konstruktion, ett hjärnspöke. Orsak-verkan är på samma sätt transcendent, på samma sätt som kvarkarna är den omöjlig att observera direkt; det enda vi ser är en serie händelser. Men vår hjärna söker orsak-verkanssammanhang. Intention. Vi ser det i barnets slumpvisa rörelser, i "slumpen". Det är så djupkodat i oss, att söka mening, intentionalitet. Vi söker vårt livs mening. I den meningen är även hoppet transcendent, vår basala tro på att allt blir bra, även när vi leds mot gaskamrarna.

Schwedishe demokratische republik

Individualismen i Sverige är en stabil överideologi. Individen skall ha största möjliga frihet och kulturella konventioner eller begränsningar är alla av ondo. Man skall få göra som man vill.

Detta kombineras av socialliberalismens sätt att "ta ansvar" för den som på ena eller andra sättet är omyndig (omyndigheten är alltid total och alltid hänförd till konstitutionella eller struktruella svårigheter beroende på om det är ett problem definierat utifrån ett medicinskt/vetenskapligt eller marxistiskt/kritiskt paradigm), dvs. folkhemmet. Staten behöver censurera och förbjuda. Staten behöver undervisa och opinionsbilda så att dess undersåtar har rätt åsikter (demokratisk människosyn där bl.a. individualismen är en del). Som del i folkhemsprojektet finns svt. Hur demokratiskt är det egentligen att en huvudman kontrollerar all media?

Som jag kommenterat tidigare på bloggen innebär inte demokrati med nödvändighet att man får ha olika åsikter, det kan lika gärna innebära att man måste ha den demokratiska åsikten, a.k.a. den upplysta, rationella, vetenskapliga åsikten.

Individens frihet skall gälla, man får uppfostra barn som man vill. Det finns inga konventioner som styr. Däremot finns det väldigt tydliga krav och behov man måste uppfylla. Man får välja om man skall ha en stimulerande miljö för sina barn, om de skall ha rutiner, om man skall belöna dem med godis för att få som man vill, om man skall ha bilbarnstol, om man skall ha vinterkläder och kängor, eller? Undra hur långt man kan ta ut svängarna innan socialtjänsten kopplas in? Vad är det egentligen man kan välja? Modell på barnvagnen, färg på overallen, skal på mobilen? Är det så att vi har lämnat ideologierna bakom oss och nu ägnar oss det enda verkliga, materiella ting. Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen!

Inte så att jag anser att man bör få "göra fel" med sina barn. Jag vänder mig emot friheten till namnet, friheten och kulturlösheten, som endast är en diffus kultur med lagar som man bara skall inse. Sunt förnuft och upplysning leder till sagda åsikter. Kulturella tillrättavisningar tolereras inte. Tanter får inte säga till pojkarna att låta bli att stjäla, det har hon inte med att göra, pojkarna är själva sina egna kulturbärare, skall själva förstå eller bringas till insikt. Den friheten har de.

Hur kan vi ha en demokrati utan olikhet? Frihet utan handlingsutrymme (eller ens åsiktsutrymme, jmf. PK)? Kanske genom att vår DDR-ideologi är "de demokratiska åsikterna"?

Länktips: Cruciform Phroesis om luthersk bibeltolkningstradition.

Läs Cruciform Phroesis om luthersk bibeltolkningstradition.

Denna blogg har varit inne på liknande tankar tidigare.