måndag 16 juni 2008

2046 - i en mörk framtid...


PPM och fonder och grejer... Jag blir helt stressad, jag var på banken för en liten stund sedan och pratade pension. 2046 - året känns igen från sci-fi-filmer... Det känns som jag borde bry mig, som att hela min framtid på det. Det, bostadskarriär och elbolag...

Jag vill inte.. Låt mig vara..

Egentligen längtar jag efter enkelheten. Egentligen är det ju bara besvär.

Matt 6:19-20

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.


Luk 12:33

Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör.


(Kanske är det viss ångest över allvar och att bli gammal.)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Men det känns ju så absusrt att ens tänka på sin pension nu i unga år. Jag slänger bara mitt papper från PPM.

Jacob Hjort sa...

Ja, det är nog inte så dumt...

Johanna G sa...

Haha, jag sätter in dem i samma pärm som jag sparar betalda räkningar, årsbesked och deklarationer i. En pärm som för övrigt aldrig tittar i förrutom när jag ska sätta in något nytt, och då kan jag ju inte direkt påstå att jag läser något som sitter i pärmen sen innan. Men den som spar, hon har och man vet ju aldrig om det kommer till användning nångång i framtiden... :S

Jacob Hjort sa...

Jag har försökt det där med pärmar ett par gånger. Har aldrig fungerat...

Anonym sa...

Så här är du! Psykolog minsann! Då vet du vad WAIS IIT är. Jag ljuger inte.

Om mig själv, pssst, man håller sig på fötterna. Vänder svagheten till styrka, det råder Jesus oss, ja, okm vi bara läser Skriften RÄTT och inte bara bokstavligt naivt.

Jag skiter väl i FRA. Vad det handlar om är marknadsföring. Tillfället är NU, med all den här uppståndelsen. Man snappar tillfället, man carpar diem. Det gör mycket få, så blir det heller inget av dem. Träffarna bara dråsar in på Ping Desktop / Laptop Wallpapers.

http://screenfonds.blogspot.com/

Folk undrar vad en annan är för knäppgök, dom blir nyfikna. Det är liksom det som är kalkylen, ser du. Plus lite annat. Man är lite slug, rent ut sagt. Man har en plan med allt. Dårskapen är bara kamouflaget. Man optimerarf sin privata målfunktion.

Bibelställen har jag slutat söka själv, det ger en falsk trygghet, det är inte riktigt bra.

Du är orolig? Så skaffa lite vidsyn. Tänk mera förutsättningslöst. Var lite kreativ.

Eller: försök tolka dina bibelställen från lite andra perspektiv.

Vad säger Jesus? Var dag har sin egen plåga. Inte bekymra sig för morgondagen. Är nu detta bara to9mma ord? Det är vad de bölir, om man bara läser platt och tror att allt ges gratis genom bön. Men det fungerar inte?

Jag själv då? Jag är inte särskilt orolig ochh jag har inte mycket ångest. Jag ser till att ordna framtiden. Det gör jag på mitt eget sätt.

Så gör jag bibelorden sanna. Så ger jag dem en fruktbar tolkning.

Jag tror att det är det som är poängen med dem.

Kyrkan anser att Skriften ska läsas i Anden, javäl, vad innebär nu detta?

Så ta då detta som ett tips härom.

För klarsy är korrekt teologi. Liv och tro skall integreras. Dimensionerna är tre; allt är inte bara yta. Det fi8nns ett djuåp, ett perspektiv. Endast så förstår vi tingens rätta ordning.

Så använd båda ögonen; och öppna nu ditt vänstra!

;o)

Jacob Hjort sa...

Krax: Kul att du hittat hit. Psykolog är jag, jag vet vad WAIS-III är och jag kan säga dig att du hade inte behövt säga det till mig. Din klarsyn märks ändå.

Det kanske viktigaste du säger är att tro och liv måste integreras. På vägen mot denna integration bär jag många tvivel och tillkortakommanden. Dessa får jag inte blunda för, då är jag förljugen och bygger ett dött torn. Tron måste vara levande, naken. Det är här jag står, med oro. Sanningen Krax!

Du skriver själv om hur du emellanåt står vid avgrundens rand. Mitt liv är troligtvis mindre dramatiskt, men den klarsyn du ägnar dig åt måste även jag ägna mig åt, i den lilla skalan.

Anonym sa...

Har du försökte pröva styrkan i din tro?

Jag gjorde precis det, därför att jag kände att Gud ville det av mig, jo det är alldles sant, och jag utsatte mig för det största provet av alla, genom att utsätta mig för akut livsfara, och jag stod mig med glans. Dramatiskt så det förslår! Men vilken oerhärd vinst, vilken stålsättning som blev följden.

Det kristna livet, ja, varje människa är unik och har en helt unik gudsrelation. Jag tror det är vad Skriften vill säga oss i Fjärde Evangeliet. Älsklingslärjungen är envar av oss alla, inbjuden till Kristus för ett särskilt lärjungaskap. Profilera sn tro individuellt, se vad just jag kan särskilt väl förstå och göra enligt mina förutsättningar.

Det är det kristnalivets äventyr och den smala vägen. Ett svårt och farligt äventyr - men så uppfriskande och meningsfullt!

Johanna G sa...

Excelsis:
"Det är ju tanken som räknas", eller hur var det nu igen? Själv känns det mer som om jag gör det för att någon har sagt åt mig att göra det - eller för att det känns fel att slänga så "viktiga" papper som betalda räkningar - än för att jag ser någon större nytta med det. Blir mest en massa extraarbete känns det som...

Jacob Hjort sa...

Johanna: Ja, det kan nog bli för mycket åt båda hållen.. ;)