Obekvämt

Ibland blir jag i det närmaste förbannad på mig själv.

Jag sitter i skuggan och läser Den oemotståndliga revolutionen av Shane Claiborne. Jag kommer ha anledning att återkomma till denna underbara lilla bok senare, men måste bara ta upp en sak.
Jag har av och till brottats med en klosterkallelse under tiden sedan mitt möte med Gud - ni vet, lydnad, kyskhet, fattigdom... Med viss förvåning blev jag ledd till staden och församlingen jag för tillfället befinner mig i, ett medelklassyrke, i en medklasstad. Vad händer, jag börjar rationalisera, stelna. På Sleepaz blogg kan ni läsa mig försvara min rikedom, kommentar 1.

Det Shane skrivit, som får mig att tänka, är ett avsnitt där han gör upp med den lilla söta kärnfamiljen som den enda, kanske till och med som den önskvärda vägen. Jesus citeras, på ett så där närmast obehagligt sätt (Matt 19:11-12):

Han svarade: "Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta."

Jag påminner mig om Origenes som tog detta bibelställe så bokstavligt att han kastrerade sig själv - hängivenhet, mina damer och herrar - jag kanske skall tillägga att han ångrade sig senare i livet.. Hur som helst, jag diskuterade detta med Doxology i veckan. Han citerade min stora förebild Dag Hammarskjöld (Vägmärken, sid 131):

Gav du mig denna olösliga ensamhet för att jag lättare skulle kunna ge dig allt?

Det finns en möjlighet i detta som jag inte vill se, att ensamheten skulle vara min väg. Jag antar att det enda som den som någon som avser att följa kan göra, är att hålla sig öppen och sluta försvara sig. Det finns inget som lättar på kraven. Helighet, allt därutöver är nåd.