Ödmjukhet - min sämsta gren

Under kvällens kompletorium bads:

Ps 143:2

Ställ inte din tjänare inför din domstol,

ingen människa kan få rätt mot dig.

Jag pratar om ödmjukhet, men ödmjuk är jag knappast. Styvnackad. En 20 år äldre psykologkollega för fram en åsikt. Men jag vet att jag har rätt, aldrig i h-e att jag viker mig. Jag har delvis skrivit en del om det tidigare här. Det är inte så Kristuslikt. Följande bibelvers är värd att läsa.

Fil 2:6 -8

Han [Jesus] ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Detta och alla andra tillkortakommanden, samt ibland bristande vilja, orsakar viss syndanöd. Vikten av konkretiseringen av och avståndstagandet från synden skall inte underskattas. Den håller kärnan ren. Kung David skriver i den 32a psalmen.

Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut!

Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek!

Så länge jag teg tynade jag bort.

Jag jämrade mig dagen lång,

dag och natt låg din hand tung på mig,

jag blev som en åker i sommarens torka.

Då erkände jag min synd för dig,

jag dolde inte min skuld.

Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren.

Och du förlät min synd och skuld.

[..]

Nåd behöver jag, nåd och nåd.. och ödmjukhet.

Samtidigt, om jag hade nöjt mig, accepterat, och böjt mig, hade jag aldrig varit där jag är idag. Det finns något i det profetiska som kräver total anspråksfullhet. Paulus är ett gott exempel. Han, som ett ofullgånget foster, kommer med anspråket om att ha sanningen, och att vara utsänd av Gud.

Som en skänk från ovan, som en livlina var följande text under kompletoriets textläsning:

Heb 12:2

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.

Min bön blir:

Se inte till min synd, mina tillkortakommanden, min illvilja eller min stolthet. Se till mitt, varje gång, ärligt menade ja.