Söndagen är i Svk:s evangeliebok tillägnad Johannes döparenJohannes var släkt med Jesus. En han var liksom Jesus resultatet av ett mirakel och han var den förste som hälsade Herren till jorden. Man undrade tidigt vad som skulle bli av detta barn..
”Och du mitt barn skall kallas den högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom,” profeterade hans far Sakarias.
Johannes var profet, den störste som Jesus själv säger, kanske för att han fick peka på honom som alla tidigare vittnat om. Johannes levde i öknen, utanför världen – en asket med Gud som umgänge istället för människor.
I öknen ser han klart och får kunskap och ledning från Herren. Med Gud som umgänge behövde han inte ta något hänsyn, han kunde se Sanningen, och han kunde säga Sanningen.
”Huggormsyngel!” – vilken PR-kampanj… I öknen – vilket läge… Johannes har ingen formell kompetens, inget ämbete eller mänsklig maktbas. Förutsättningarna är de allra sämsta för att nå fram med sitt budskap, men folk flockades, lät omvända, upprätta och döpa sig, för att det var sant, trovärdigt och genomlevt.
Sanningen är det enda han håller sig i. Sanningen är också det som får Johannes fängslad och dödad. Det som evangelisten Johannes skriver i sin prolog, att människorna älskar mörkret mer än ljuset, gäller lika mycket Johannes som Kristus. Offret har alltid varit profetens lön.
När hans gärning är slutförd och han sitter och väntar på döden i fängelset så tvivlar den store profeten. Herrens svar på Johannes tvivel är inget fördömande utan ett prisande av honom som den störste.
Så fullkomnas Johannes verk, trettio och några år efter hans födelse. Johannes är viktig att reflektera kring för att hans liv säger mycket om profetverket. Kanske Sakarias ord, ”och du mitt barn skall kallas den högstes profet,” talar till just dig…
Johannes Döparen avtecknas på ikoner som en man med vildvuxet hår och slitna kläder.
7 kommentarer:
Det är en intressant herre. Återkomme senare under dagen med tankar :)
Nu kanske jag lovade för mycket i morse. Men jag är facinerad av denne Johannes. Han liksom hade inga mirakel för sig, den ända han gjorde det var att skälla ut folk som kom till han.
Men han hade något äkta i sin tro, som ändå inte folk kunde slita sig ifrån. Han var ledd av Gud i sanningen. Och sådant märks. Han facinerar mig.
Bibeln är en underbar bok med alla sina karaktärer. Johannes Döparen är en förebild i sin kompromisslöshet som alla asketer och profeter. En tanke jag suger lite på är att den skillnad som finns mellan honom och Jesus går igen genom kyrkohistorien som något som man kanske kan kalla den stora och den lilla vägen. Jag är inte riktigt klar med tankarna men man kan se skillnad mellan ökenfäder som Simon Styliten och Antonios Abboten och Thérese av Jesusbarnet. Där de förra fullkomnas genom att bli fullkomliga och de senare fullkomnas i ödmjukhet. Jämförelsen med Jesus är givetvis inte hundra då han är fullkomlig, jag tänker främst på Jesusordet där han säger att Johannes Döparen kallas besatt och Jesus en drinkare. Ja, det går ju inte riktigt ihop.. Får fundera vidare. :)
Johannes döparens namnsdag i dag. Brukar man göra något speciellt en sådan här dag i din kyrka?
Sleepaz: Nej, mina bröder och systrar i min församling är lyckligt ovetande om alla typer av helgon. Jag har personligen funderat på att göra en egen helgonkalender som jag skulle kunna använda vid kvällsböner för att påminna mig om min historia och om dem som gick före..
Mycket bra inlägg! Johannes är verkligen en fascinerande karaktär. Har själv skrivit en reflektion med tanke på midsommarsöndagens tema om "Den Högstes profet", vilken behandlar friheten i och genom Kristus. http://inhocsigno.wordpress.com/
Ha det gott!
Jacob
Jacob: Tack för det, jag skall ta mig en sväng och kolla in ditt inlägg. :)
Skicka en kommentar