Ok.. Nu har jag varit och sett Shane Claiborne (på frikyrkokonferens i GBG!). Det är en märklig känsla när jag inser att den överlåtenhet och radikalitet jag är stolt över egentligen är noll och intet. Shane gör det jag bara kan drömma om, samtidigt är han så otroligt vanlig. Han har en självklarhet som jag stött på hos munkar tidigare, något väldigt avslappnat. Shanes råd är påfallande enkelt, älska och gestalta Kristi kropp på jorden, Guds rike här i tiden. Han håller fram en undersökning där amerikaner fått tycka till om kristna. De vanligaste kommentarerna är:
- Mot homosexuella
- Fördömande
- Hycklande
Han har lämnat meningslös eventkristendomen bakom sig. Jag tror inte alla på eventet förstår att detta gäller oss. Det är vi som sitter där och snackar men inte gör. Det är vi som har ett rum ledigt medan bröder och systrar är hemlösa. Det är vi som har, när andra saknar.
Ödmjukad var ordet och jag vet att allt han säger har täckning. Detta var en utmaning, en rejäl utmaning, och jag vet inte riktigt var detta landar.
Min bön får bli:
Herre, ge oss ingen ro förrän vi gett allt.
SVT var där och spelade in och intervjuade så det lär komma på TV i sinom tid. Tolken lyckades tyvärr konsekvent att missa Shanes poänger i föredraget.
Edit: Dagens artikel om föredraget.
2 kommentarer:
Kul att du hann skriva ikväll. Var lite nyfiken på hur det gått..
Ja, jag hade tyvärr inte möjlighet att vara med på kvällsmötet (körkoncert som krockade), men det spelar inte så stor roll. Det känns som att det inte var så mycket vad han sade som vem han var som gjorde intryck...
Skicka en kommentar