Min tripp till Lund över midsommar har lämnat en lite bitter eftersmak. Jag reste med två vänner från högstadiet-gymnasiet. Mina vänner läste aldrig vidare. De lämnade aldrig hemorten. Jag har tyckt det var lite tråkigt för deras skulle då de båda tidigare haft ambitionen.
Inte det att det inte var trevligt. Middagen var utmärkt. Men när vi hamnar runt en blåmögelost och folk tittar på den som om den ramlat ner från rymden undrar jag var jag har hamnat. Jag inser att vi inte har något egentligt att prata om.
När jag diskuterar detta med en annan vän så visar det sig att han varit på en fest där ett gäng tjejer suttit och tyckt det var "bögigt" när killar intresserade av matlagning.
Kanske är det att vi bara har glidit ifrån varandra men jag tänker klassmarkör och jag tänker socialt arv.
Det är förstås naivt av mig att tro att jag skulle vara förskonad från en klasstillhörighet. Men det är tråkigt då jag verkligen inte vill denna åtskillnad. Det är lätt att tro att man är öppen för gemenskap med andra när alla runt omkring en är lika en..
13 kommentarer:
Kompisarna var mao bonnlurkar som sysslesätter sig med att helg efter helg att dricka sig fulla och hänger på en lokal krog.
Du har flyttad därifrån,studerat, växt i tron. Helt enkelt växt i från dem gamla polarna. Sorgligt men sant.
Njut du av din mögelöst med ett glas rött du.. Finsmakare. Själv så älskar jag en fin mögelost :)
Har jag fel? :)
:) Nej det ligger väl något i det..
Det man inte får glömma i ett sådant läge, något jag väl känner igen, är att inte förstora sig själv och ställa sig över. Deras val och värdegrunder är lika mycket värda som dina.
Men det är något bitterljuvt över det där... se hur livet formar oss, hur vi glider isär och öppnar oss för nya möten och väver våra livsöden. Alltid med herren närvarande även om de flesta glömmer att se efter vem som bär dem.
Sedam så finns det defenetivt människor ifrån landsorter som inte valt att studera vidare som ändå uppskattar god mat och dryck. Även om inte alla kan uttrycka sig i akademiskt vokabulär. :)
Men för att åter säga det, så har jag också upplevt det du nämner och känner igen situationen.
Välsignad måndag broder!
Papa: Tack, och jag tillönskar även dig välsignelser.
Det är absolut viktigt att inte sätta sig över och acceptera andras vägar och val. Det är något jag får brottas med...
Jag kan väl poängtera att jag själv är en sådan bonnlurk som bor kvar där jag är uppväxt. fast jag gillar mögelost och ett fint glas vin ändå. Hur går det ihop liksom :)
Det visar väl att det kanske har mer med att glida ifrån varandra än något annat och att man inte kan göra den typen av generaliseringar. ;) Det handlar ju mycket om värden och mål i livet. Där har man ju som kristen något som går över alla gränser. Det har ju iofs inte så mycket med ost och vin att göra. Du är ett mysterium Sleepaz!
Hehe ett mysterium :) Är vi inte alla det? Bara Gud är stor att förklara min existens.
Inlägget fångar en för många välbekant känsla. Den där något nöjda känslan man ändå erfar när man är "bättre" än sina gamla vänner. Man kämpar och sliter för att ytterliggare vidga detta gapet för att glatt vinka ifrån andra sidan och visa att sprickan är så stor att de kommer att falla om de försöker överstiga den.
En viss tillfredsställelse kan den uppbringa men efter en tid och eftertanke förstår man vem det är som har fallit tillbaka. En pinsam narcisism som är något av ett signum för nybakade akademiker, mig själv inräknad.
Säg är personlig utveckling när man reser barriärer istället för att rasera?
Det sägs att det ofta är lågutbildat landsorts folk som är de mest fördomsfulla, sanningen är att det är en sanning med modfikation, akademiker är ofta så nöjda över sin egen förträfflighet att de bortser ifrån sina egna fördomar som vida överstiger det enkla folkets.
När jag funderar på mina vänner och min levnadstid så vet jag med vilka jag har delat den mest innerliga glädjen, för att tala klarspråk - det är inte med mina akademiska vänner...
För övrigt är mögelost lite halvgay, franskt på något vis. Självklart ska det vara öl och en bratwurst=)
Ta det inte personligt, skriver bara mitt hjärtats mening då jag har upplevt samma känsla själv och skäms något fruktansvärd över det.
Trevlig Sommar.
Doxo: 'Säg är personlig utveckling när man reser barriärer istället för att rasera?'
Detta är kanske den viktigaste poängen. Något att bli ödmjuk inför.
Jag skall ju ha en fransk sommar, så, lite halvgayiga sommarhälsningar! :)
Haha, jag hoppas du har förstånd till att ta mina inlägg med en kärra sand ibland.
Jag hyser ett dolt hat gentemot flera kända akademiker och deras snusförnftiga framtoning som utstrålar allt annat än empati.
När beger du dig? Du vet att USA bytte namn ifrån French Fries till Freedoms Fries när de usla Fransmännen inte ställde upp i kriget mot terroristerna, det kallar jag kallt krig.
I övrigt är mitt sinnelag allt annat än stabilt då jag försöker sluta med nikotinet.
Jag som skrev ovan, röjde min anonymitet i all denna uppståndelse.
Doxo: Kallt krig, ja, tala om det..
Taizé blir det, om två veckor drar jag!
(Weee!)
Skicka en kommentar