Om man nu finner framåtskridandet och utvecklingen vara en upplysningens princip, vad är då den kristna hållningen. Att hävda att vår kultur inte står så mycket högre än antikens är kanske en sak, men jämfört med för 60 000 år sedan, då har det hänt en del. Och att encelliga organismer blivit människor är en utveckling vi tillskriver Gud som han själv kallar mycket god. Guds befallning till människan var att uppfylla jorden och lägga den under sig. Att vi löper mot målet, går från klarhet till klarhet, och låter vår inre människa växa till är utveckling. Israels folks växt från slavar till kungarike är också en utveckling. Trots utvecklingen finns något som inte förändras. Man kanske kan jämföra med ekar och fjärilar. Den ene börjar genom att planteras, växer, formas av omgivningen och blir till slut, om omgivningen är god nog, ett ståtligt träd. Den andre börjar i en ända och går från ett stadium till ett kvalitativt annorlunda - bådadera är principer för växt och utveckling som mycket väl kan samspela med nåden. Utveckling är något gott, utveckling är anpassning, är liv. Döda former är just döda, svensk högkyrklighet bör akta sig för följande:
Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. (Matt 23:5-7)Vad är det då man reagerar på i utvecklingsivern?
Tre saker kan jag se:
Misstaget att se nyhet som ett egenvärde och att gammalt per automatik är dåligt (en tanke uttryckt på 80-talet kan omöjligt ha bäring idag). Det som är nytt är inte med automatik bättre. Måhända är det så inom mobiltelefonernas område, men det gäller inte t.ex. instrument. Vilhelm Ekelund skiljer förtjänstfullt på nyhet och nyhet där den senare betecknar den fräschör som finns i en rörelse när den är ny. Merton pratar i linje med honom om att klosterrörelser i regel är mest livfulla i början och att utveckling där alltid innebär att återvända till början. Alltså, vi måste ha ett annat kriterium, baserat på kvalitet snarare än datumstämpel för att undvika slit och slängkulturen.
Misstaget att låta flykten vara drivkraften bakom utvecklingen. Att sätta sitt hopp till utopin i framtiden hindrar oss att komma till ro och acceptera verkligheten sådan den är. Förvisso bör en för varm tröja tas av en sommardag, det är inte strävan mot det bättre jag vänder mig emot, tröjan skall inte tas av en kall vinterdag i förhoppningen att det skall fylla den inre tomheten.
Misstaget att inte ta Guds ordning, bl.a. nedlagd i människans natur, i beaktande vid förändringar. Att bygga med Gud, på Gud är en hela syftet med allt den kristne gör och det enda goda vi är kapabla till. Det innebär ett upprättande av synen människan och synen på skapelsen. Enligt formeln Gudomligt = sant mänskligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar