När man har en fruktansvärd känslighet, en smärtsam irascibilité för dumheten, förtalet, orättvisan - då är det i sanning den fruktansvärdaste olycka att också vara tung, stel, föga rörlig. Då är fara för kvävning nära. Den som har en himmel av oupphörligt sig tornande förmörkande molnmassor kan vara lycklig: om han är storm. Så var Strindberg lycklig. - ur Agenda, Vilhelm Ekelund
2 kommentarer:
Djupt det dära.. Knappt gripbart för en en industriarbetare som mig :)
Det är lite av en språkvärld, sekelsskifteslitteraturen, ett sätt att tänka, mer påverkat av romantiken än dagens litteratur. Man pratar och personligheter, idéer och tidsandor på ett sätt som är mycket ovanligt idag. Vad jag finner i Ekelundcitatet är någon sorts uppgörelse med viljan att vara stilla som de andliga mästarna varit still och dess kontrast mellan den eld som upptänds över världens orättvisor. En person som inte (ännu?) har det inom sig att vara lugn, får finna sig i att vara storm, på samma sätt som profeterna var storm. Då agerar han enligt sin natur och uppnår någon sorts helhet och balans.
Skicka en kommentar