Självbild (om Freud och sådant)

Om man inte har den banala förståelse av människan som upplysningen ger, (människan är god och ett oskrivet blad formad helt av sina upplevelser; liberalism, ibland gift med genteori till någon sorts dikotomisering sjuk-normal; socialliberalism) är det goda chanser att du har en syn på människan i enlighet med den psykodynamiska teorin. Den psykodynamiska teorin har kallats ovetenskaplig (av samma människor som attackerar religionen), och Freud avfärdas ofta lättvindigt som en galning, eller helt enkelt för att teorierna har mer än 60-ish år på nacken.

I Freuds teori är människan lite mer komplex än tanke-> eventuell distorsion av valfri sort --> handling. Där finns skilda motiv och lager av medvetenhet som på ett revolutionerande sätt (och med introspektion och fallstudier som datainsamlingsmetod) beskriver psyket. Freuds omvärldsförståelse påverkar dock den egensinnige mannen. T.ex. kunde ångmaskinen användas som modell för tryck och mekaniken som modell för det mänskliga fungerandet, på samma sätt som datorn idag ter sig mycket mänsklig.

Två saker är av intresse, viktorianismens prydhet och den koloniala antropologin med utveckling från primitivt till civiliserat. En tankemodell Freud använde var att människan i sin utveckling gick igenom evolutionen/civiliserandet igen. Människan som i grunden är ett djur som alla andra, med starka drifter i sexualitet, hunger, makt osv.; detet. Detet är vad som har och ger energi. Detet tämjs av samhället som internaliseras genom i första hand föräldrarna; överjaget. I det viktorianska samhället sker detta till en nivå som orsakar andra psykiska besvär - ex. hysteri. I ett samhälle där kontroll är problemet är emancipation lösningen. Således handlar det om att se sina drifter, acceptera och bejaka dem. Att nå samstämmighet, helhet, blir på tankarnas bekostnad - känslorna är som de är. Känslorna är Du.

Har man läst lite mystiker kan man se att det är samma psyke man beskriver men man har inte hållningen till känslorna att det skulle vara individens djupast identitet. Snarare är, i Platons efterföljd, viljan själens kärna. Denna skillnad viljan kontra känslorna blir i högsta grad relevant när din vilja (eller Guds) ber dig göra något som gör ont, är det en orealistisk vilja, eller känslor som skall uthärdas. Din självbild kommer att påverka utgången.

I terapier där för lite mentala strukturer är problemet, som med psykotiska människor, behöver en annan metod utvecklas och här visas en viss svårighet. Det psykodynamiska idébygget har ingen tydlig norm för fungerande. När frigörandet från det som binder är slutfört behöver något annat ta vid. Som kristen har man Kristus som förebild och mål, som psykiskt fungerande i sin prydno. Helt under viljans kontroll, i enlighet med Ordet, utan att för den skull vara känslomässigt avstängd eller ägna sig åt psykologiska försvar.