Att ta till godo en tomhet hos sig själv, det är övernaturligt. Var finns kraft till en handling utan vederlag? Kraften måste komma annorstädes ifrån. Först krävs dock någonting förtvivlat, ett lösryckande, så först tomhet skapas.
*
För att nå fullständig frigörelse räcker det inte med olyckan. Det fordras en olycka utan tröst. Det får inte finnas någon tröst. Ingen föreställbar tröst. Då stiger den outsägliga trösten ned.
Förlåta skulderna. Ta tillgodo det förflutna utan att kräva vederlag av framtiden. Då tiden att stå stilla i ögonblicket. Det är också att ta till godo döden.
"Har har tömt sig [kenosis] på sin gudomlighet. [fil 2:7]" Tömma sig på världen. Ikläda sig en slavs natur. Förminska sig till det grand, till den punkt man upptar i rummet och tiden. Till ingenting.
Lägga av sin inbillade härskarmakt över världen. Fullkomlig ensamhet. Då har man sanningen om världen.
Simone Weil - Tyngden och nåden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar