Alla som skriver texter har en agenda. Denna agenda står i vägen för verkligheten, kornen av sanning. Man vill framföra en en teologi, presentera en färdig tolkning. Därför måste författarens och redaktörens åsikter rensas bort. Bibelkritiska argument blir aktuella i samband med Gardells bok (vilken jag inte läst, viktigt att på peka).
Självklart kan man se det på detta sätt. Det är ett ganska väl grundat i myllan och fullt sekulärt hållbart argument. Ockhamskt som DoÅ skulle uttryckt det. Men man kan också se det på andra sätt. Som att Guds Helige Ande inspirerat författarna till att om inte skriva ordagrann sanning, så sanning i allegorisk mening. Att det finns tillägg i texten, eller olika läsarter, innebär då bara tillägg i enlighet med den sanningen. Men denna syn kräver givetvis tro.
Denna syn förutsätter sanningen i det som enligt vissa är det som skall ge tro, och ger på så vis ett cirkelresonemang. Man kan inte räkna med att värva medlemmar, frälsa själar, genom att säga att det står i bibeln. Vi måste levandegöra Jesus, och tradera vidare den tradition vi fått till oss. Den tradition i vilken bibelns texter visat sig vara betydelsefulla och därför har den ställning de har.
Självklart är en förutsättning för liberal bibelkritik den ahistoriska splittringen mellan "jesusrörelsen" och Kyrkan, mellan kristendomen och Kyrkans lära. Sola scriptura kastar en rakt in i cirkelresonemanget. Man baserar tron på något som i sin kräver tro, för att hantera sina tvivel går man allt djupare i vad som sades egentligen, för att hantera sina egna tillkortakommanden avskärmar man sig allt mer och bryter loss sig i mindre och mindre enheter. Är Kyrkan fulländad? På samma sätt som den döpte är fulländad, och på samma sätt som den döpte måste sträva efter fulländning måste Kyrkan göra det.
Kristen tro är beroende av Helig Ande, som är uppenbarad inte endast i en "jesusrörelse" och sedan i en karismatisk väckelse, utan i den enda, heliga, apostoliska och allmänneliga Kyrkan, samt den tradition hon förvaltar.
--
För övrigt kan jag känna mig glad åt att vi har en sexualitetsneutral äktenskapsbalk i ankommande. En lösning där staten skötte registreringen och de religiösa samfunden fått lösa sitt hade förenklat för svk, men nu blev det inte så. Nu återstår att se hur "Gunnar" och övriga på den förhatliga kullen i Uppsala löser det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar