Långfredagssånger

Improperierna:

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig

Jag förde dig ju upp ur Egyptens land
du har rest korset åt din Frälsare.

Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige, starke Gud. Helige starke Gud. Helige odödlige, förbarma
dig över oss. Helige odödlige, förbarma dig över oss.

Jag förde ju dig genom öknen i fyrtio år,
med manna mättade jag dig.
Jag förde dig in i det bördiga landet ;
du har rest korset åt din Frälsare

Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige, starke Gud. Helige starke Gud. Helige odödlige, förbarma
dig över oss. Helige odödlige, förbarma dig över oss.

Vad mer borde jag ha gjort för dig
Och gjorde det icke ?
Jag planterade dig såsom ett ädelt vinträd, och du har blivit mig
alltför bitter.
Ty ättika gav du mig att dricka, och med ett spjut stack du upp din
Frälsares sida.

Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige, starke Gud. Helige starke Gud. Helige odödlige, förbarma
dig över oss. Helige odödlige, förbarma dig över oss.

Jag öppnade havet framför dig ;
du öppnade spjutet med min sida.

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig

Jag gav dig att dricka vatten ur klippan ;
Du gav mig att dricka galla och ättika.

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig

Jag satte i din hand kungaspiran ;
du satte på mitt huvud törnekronan.

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig

Jag upphöjde dig till storhet och ära ;
Du upphängde mig till smälek på korset.

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig

Ja, med evig kärlek har jag älskat dig ;
Du har rest korset åt din Frälsare

Mitt folk mitt folk
vad har jag gjort mot dig
Och varmed har jag betungat dig ?
Svara mig


Höga Kors:

1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar,
som den ljuva bördan bär.

2. Sjung, min tunga! Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod;
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors! Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.


O huvud:

1.
O huvud, blodigt, sårat,
Av smälek höljt och spe!
O huvud, kvalt och fårat
Och böjt i ångst och ve!
O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag,
Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.

2.
O ansikte du höga,
Som nyss betvang en värld,
Din makt nu gäller föga,
Din fägring är förtärd,
Din glans till intet vorden!
O vem har släckt den blick,
Vars ljus allt ljus på jorden
I klarhet övergick?

3.
Den börda du har burit
Min syndabörda är.
Den skörden, som du skurit,
Jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
Hos dig j äg söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
Se ned till mig i nåd!

4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
Min Herre Jesu god,
För all din djupa smärta
Och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
Dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
Mig bärga till din ro.

5.
När jag skall lämna världen,
O lämna du ej mig,
Och låt vid hädanfärden
Min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
I sista kampens nöd,
Kom då och lossa banden,
O Jesu, för din död.

6.
Träd i min sista timma
Själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
Din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
I djupet av min själ
Och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.