..att höja sig över vattenytan, vända ansiktet mot solen och inandas livgivande syre..
tisdag 21 april 2009
Vårflod
Torka är en märklig sak. Man kan bli så van att åter få vara med sitt stenhjärta och själv försöka härda ut att man till slut tror att det är så det skall vara. Det blir stelt och dött och till slut tar krafterna slut, förr eller senare, för alla - även Jesus blev hungrig efter 40 dagar. Då, min stolta åsna, då ber jag om friska flöden, om det levande vattnet, då ber jag med Kristus 'Eli, eli, lema sabachtani.'
Islossning tog ett par dagar, kanske är inte vårfloden här riktigt än, men friden, vissheten, hoppet, lättheten, kärleken, allt fanns där idag. Kom ut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fin reflektion
Skicka en kommentar