Sångernas sång 5

[Han]Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.
(Höga v 2:10-14)

Kom ut, ditt hjärtas åker som legat i träda över vintern, som regntiden har vattnat är redo att brista ut. Blommor, sång och turturduvor; våren är här! Än finns inte frukten där, men det som var dött börjar få liv igen, blommor slår ut och små kart syns. De lovar rik frukt, frukt som består.
Han manar dig: Våga. Kasta dig ut, ut i det nya livet!
Som en ren liten ängslig fågel gömmer du dig i Klippan, nu vill han se dig, Brudgummen; vill se vart dina vingar bär.
Sångens tid är här, lovsångens, så sjung.