Q&A 2

På tal om frågor som ställs av Gud och som Gud sedan besvarar är följande sammankoppling något av det vackraste jag stött på i katolsk bibelutläggning.

De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud.
Men Herren Gud ropade på mannen: "Var är du?" (1 Mos 3:8-9)

och frågan besvaras först långt senare, av Gud själv:

Då sade jag: Se, här är jag.
Som det står skrivet om mig i bokrullen
har jag kommit, Gud, för att göra din vilja. (Heb 10:7)

Textstället ges mer djup i en ännu på svenska opublicerad dikt av den tyske samtide teologen Eckstein (en vän har gjort en översättning som förhoppningsvis ges ut inom kort.)

När Gud ropar:

”Adam, var är du?”

är viktigare

än frågan

var jag just nu är,

frågan

vart jag tar vägen.

Jfr 1 Mos 3:8-10

Jag känner mig också nödgad att kommentera något kring målgrupper i kyrkan. Emedan Jesus själv säger:

"Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn." (Matt 11:25)

måste jag med Nikodemos undra:

Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."
Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" (Joh 3:3-4)

Jag har svårt att tänka mig att Gud säger, "så du har vuxit upp, synd, du står bortom frälsningen". För den som vuxit upp erbjuds ett barnaskapet på annat sätt, barnaskapet som något man växer in i; en andra naivitet. Som den förlorade sonen som går från slav motiverad av rädsla, till daglönare i tanken, motiverad av den kommande lönen, och som till slut upprättas av Fadern till sonskap där kärleken får vara det som leder.

Där kan man ju känna att man brister.. En text som:

En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av. (Luk 6:45)

ställer ju vissa krav. Det syns mig som att vad jag än tar mig för finns det en baktanke och den godhet man är kallad till lyser med sin frånvaro. Förhärdad...

Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud." (Luk 18:19)