Korsfästelsen (via crucis 1)

Som del i förberedelse inför en korsvägsandaktsvandring vi eventuellt (beror på om någon anmäler sig) skall ha till helgen kommer ett första utkast till station 11 - korsfästelsen.

---
På platsen som kallas skallen:

De korsfäste honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen, alltså klockan 9. Pilatus hade låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung.

Det är en arg och uppretad folkskara som under morgontimmarna har rört sig ut ur Jerusalem och till platsen där avrättningar skedde - Golgata - Skallen. Samma pöbel som hade hyllat honom några dagar tidigare har nyligen krävt blod. Det är något oroligt, något oresonligt, stämningen är hatisk där du står och tyst blickar över skådespelet. Anklagelsen: att vara judarnas kung och Gud son. Det är inte människor man gör upp med utan Gud. Något i djupen vrålar i vrede. Långa spikar genom underarmar och ben. Törnekrönt höjs han upp inför folken.

Jesus sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."

Jesus inte bara finner sig i detta, han ber Fadern förlåta dem. Straffet skall falla på honom, all vrede tar han på sig. Till skillnad från kvinnan som smorde hans fötter visar inte folket kärlek, de är i sanning ett surt vin som Israel har frambringat.

De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset."

Läkare hjälp dig själv. De som gick förbi önskar så starkt att det skall vara sant att han är Guds son. Att han skall ha täckning för allt det han sagt. Besvikelsen över att han inte är deras föreställningars Guds son föder ett hat - för att riva ned templet och bygga upp det igen på tre dagar är ju precis vad han gör. Om han bara ville stiga ned från korset.

Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son."

Teologer och ämbetsbärare längtar så efter Messias. Men det är inte deras föreställningars Messias. Messias skulle ju vara stark, ett fredsrike skulle han ju skapa. Men han är inte stark, vi kan döda honom, det var lätt till och med. Och hans lära stämmer inte överens med det arv som vi förvaltar från Mose. Om han är Messias kommer Gud gripa in, det skulle vara ett tecken. Då skulle han kunna stiga ned från korset och vi hade kunna lyssna till honom.

Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv."

Även de romerska legionärerna gjorde narr av honom. Anspråket att vara en Gudason måste ha tett sig ganska löjligt där han hängde. Något annat än Antonius, eller sagornas Hercules.

Om du är Guds son så kasta dig ned för tempelmuren och förvandla stenarna till bröd.

Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss."

Men då tillrättavisade honom den andre: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont."

Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike."

Jesus svarade: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset."

Det första helgonet är rövaren på korset. Precis som en främling fick bära hans kors är det nu en främling, en förbrytare som försvarar honom. Var kommer denna starka tro ifrån? Tro på att denna besegrade och svage man, själv inför döden, skulle ha någon makt. Fortfarande en tro på att något av det han sagt skulle vara sant. Han blir inte tagen ned från korset, istället väntar en plågsam död och krossade ben. Likväl är "idag" löftet till honom.

Men vid korset stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.

När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son."

Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

Det är inte många av efterföljarna kvar. Det tycks att ju starkare de var desto tidigare var de tvungna att vända bort sitt ansikte. Lidandet påminner om maktlösheten. Petrus har gråtit bittert endast en liten grupp står kvar. För dem är maktlösheten inget fall, de står där på botten. Skådar in i det djupaste lidandet. Tror de på hans Gudomlighet. Kanske. Jag tror att de står där i första hand för att det är en vän som hänger där och vreden har liksom ingen plats. De är med honom, i hans svaghet, i sin egen svaghet. Kristus ger dem varandra att stödja sig på. Där blir han adoptivson, Kristi kropp på jorden och hon blir hans moder. Där står de en kyrka på två personer i ett folkhav.

När du står där i folksamlingen, vad gör du? Vänder du dig bort från lidandet, blundar tills det är över? Går du och gråter över din maktlöshet och din feghet? Anklagar du Gud; om du är Guds son, varför blir det då inte som jag vill? Om du är Guds son, varför kommer du inte med makt? Eller kan du i tystnad möta den lidandes blick. Den av blodförlust förvirrade blicken. Den allt mer, när andningen blir svårare, panikartade blicken. Han är ensam i en arg hop som kräver hans blod, vad gör du?