Förutsätter värderelativism att man inte kan ha en ståndpunkt. På något sätt verkar det så, de som lyfter fram värderelativismen har inte heller åsikter, eller de kan ha åsikter men det är bara en av många. "Säger du ja", säger man som att det skulle underminera allt, det är bara en åsikt, och en åsikt är ingenting, möjligtvis neuronal aktivitet. Man applicerar det även på på sig själv, därför har man inga åsikter. Samma sak gäller begrepps definitioner.
Värderelativismen är en svag position. När man väl möter en ståndpunkt har man inga argument ingen egen substans som kan stå emot eller moderera påverkan, som när "Gunnar" Wejeryds regering möter på en åsikt från Sveriges riksdag. Dans efter pipan. Som byråkrat, som verktyg för den som tänker, är åsiktsfrihet önskvärt. Frågan är ifall kyrkans ledning skall vara en statsbyråkrat eller förlängd arm för folkviljan. Om så gör han helt rätt, fullt foglig för den med åsikter, totalt undergiven i konflikter. Om inte...
Värderelativism är Weimarrepubliken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar