Oj nu blev det mycket tro och vetande i bloggosfären, spännande.
Jag hörde på filosofiska rummet (mycket p1podcasts nu för tiden..) där Anna-Sofia Maurin (som för övrigt verkar hur skön som helst) snackar om metafysik. Det har fått mig att tänka rätt mycket. God of the gaps förutsätter Gud i samma kategori som världen, eller vad skall man säga, det vi inte vet något om där finns han. Ett annat sätt att se det är att det finns en Gudomlig dimension till allt. Ja det är evolution, det är också Guds vilja. Det är en Gud som hela tiden plockas bort med hjälp av Ockhams rakkniv (rök satte igång brandlarmet är en bättre teori än att rök och att klockan var 16 satte igång brandlarmet - överfört, evolutionen skapade arterna är en bättre teori än att evolutionen som är/och Guds vilja skapade arterna.) Gud kan inte ses som något som egentligen fyller rummet, eller åtminstone är det orimligt, som Augustinus uttrycker det, att det skulle finnas mer av Gud i ett stort objekt än i ett litet. Existens förutsätter ju inte utbredning i rummet. Tror man på en grundläggande entitet är det alltså inte materia för den är förorsakad. Strängarna kanske kommer någonstans, vi får väl se (Jag hoppas verkligen Z eller någon annan kunnig på området kan läxa upp mig i mina simpla funderingar..). Naturlagarna finns i allra högsta grad, som matieriens förutsättning till och med. Det är egentligen inget problem, en sträng och något annat är en precis lika plausibel metafysik.
Man kan säga att han(Fadern) är skilld från skapelsen och universum men man kan inte säga att han är skild från verkligheten. ÄR han så är han, om då verkligheten är summan av allt som är så följer därpå att Guds existens implicerar hans verklighet och därför också, skulle jag säga hans naturlighet. När man på Livets Ord pratar om övernaturlighet, vad är det man vill då. Om vad som händer är att någon blir helad då är det inte övernaturligt utan fullt naturligt, att säga att det är övernaturligt är egentligen att säga att man inte tror på det. Nu menar man kanske att något mycket sällsynt händer (även om en del verkar vara med om det så fort de lämnar landet...), eller mot det vi brukar ta för givet, eller något sådant.
Likväl tror jag på en Gud som uppenbarar sig. Jag kommer inte ifrån att Guds påverkan, vilken jag fenomenologiskt upplever, borde ha en agent av något slag. Skulle man kunna tänka sig vilja/intentionalitet som den enda grunden för tillvaron, och då vilja som verkande kraft i likhet med naturlagarna? Naturlagarna är överallt. Vår vilja skapar förändrar. Hundens vilja får den att röra på sig. Naturlagarnas vilja får materien att vara. Gud vill. som naturlagarnas upphov skulle då kunna vara överallt, och egentligen ingenstans. Skillnaden gentemot Heideggers dasein, (här får gärna Heideggerkunnarna förklara för mig hur fel jag har) skulle vara aktiviteten, intentionen. Punkten har en bana.
Som vanligt hamnar man väl ganska nära Aristoteles.
Eller så är det som Eckeharts gamla devis säger: Gud är varat.
Äh, jag blir bara snurrig..
4 kommentarer:
Djupa och fina tankar.
Är föreste en kul debatt på fb nu tycker jag.. Tycker att du skriver klokt i dina inlägg.
Hehe.. Ja vi får väl se om isen håller. :)
Även om jag själv har svårt att bidra i en debatt som försöker tala om Gud i en vetenskaplig kontext, och även om jag själv inte tycker att det är avgörande eller ens relevant för min egen tro, så tror jag det är viktigt att kristna verkligen försöker göra så..
Alltså tala om Gud i en vetenskaplig kontext..
Vetenskapen är lika fascinerande för mig idag som den var innan jag blev kristen och kanske är det därför jag aldrig riktigt kunnat förstå denna gräns som ateister som Dawkins försöker dra mellan tro och vetenskap.. det gör förvisso även många troende olyckligt nog..
Jag kan nog hålla med om att Gud inte är nödvändig för att kunna beskriva universums skeenden..
Men det är på något vis en självskriven sanning och en självklarhet..
Annars vore det snarare teologi än just vetenskap..
Dawkins största bedrift är att i gemene mans sinne inpräntat bilden att vetenskapen talar om en Gud som inte finns..
Tubbo: Ja för det är ju en bild av något som populäriserats och som rättfärdigar vrede mot religiösa. Det är många unga, aggressiva och inte särkilt kunniga ateister, det är de som är obehagliga (ex. Lena Andersson, Nina Lekander, Dilsa Demirbag Steen) med sin bondfångarretorik. Dawkins har det ändå som en intellektuell ståndpunkt kombinerat med viss ödmjukhet. Hur mycket det än hävdas att det inte är en religion har de den likheten med oss att de har sina aggressiva fundamentalister.
Skicka en kommentar