Tradition och svk

Hur kan man säga att någon tror fel? Om någon säger, för mig är Jesus bara en vanlig människa, eller jag tror inte på Jesu uppståndelse, men jag är kristen ändå. Vad kan man, i dagens Sverige säga? Och på vilka grunder, när folk läser bibeln som fan läser bibeln för att använda ett gammalt uttryck. För en sak står klart, skall det vara en religion kan folk inte tycka som de vill.

Saken är att kristendomen står på apostlarna vittnesmål, alltså traditionen och inte kontextlös läsning av text, och korrektivet är Helig Ande, den objektiva avstämning vi har är frukten. Vad som bär en kultur är självklart otydligt, men någonstans måste det vara de som vill stå i denna tradition och som är mer intresserad av den än vad man själv tycker som får anse sig kristna (då inte med automatik svensk folkkyrklighet utan i den rika tradition som finns).

Anders Wejeryd verkar under dagens intervju i P1 ha en mer politisk syn på vad svk är. Det som kyrkomötet beslutar ÄR det kyrkan står för. Sedan kan man göra beställningsverk av "teologer" på akademin vilkas slutsats på förhand torde vara ganska enkla att lista ut.

I all flackhet så utlovar Wejeryd fler frågor (förutom miljöfrågan) där svk kommer ta en tydligare ståndpunkt. Men de som inte tycker som Wejeryd och hans kompisar? Skall de lämna? Lyssnas de på? Kan man från toppen på en organisation med 6.8 milj. medlemmar, och med ändå vissa historiska förpliktelser, styra den ideologiska utvecklingen från toppen, eller tror han ärligt på den representativa demokratin i detta?

Jag blev lite tagen av att höra överrabbin emeritus i Stockholm prata om en text man tagit in i den judiska ritualen, där det hävdas att Gud skapat gott och ont, där man helt sonika säger att detta är inte den Gud som vi fått berättat för oss om, och inte den Gud vi känner. Därför kan bibeltexten inte ses som något annat än den profetens känsla och poetiska beskrivning av Honom som är bortom.

Vad händer med den traderingen, med konsensus, och när det är tappat, och varje konflikt är skäl för att skapa ett nytt samfund (Jud 19) för att undvika denna "falska enhet" som skulle innebära att man inte hade murar och kastade paj.

Man blir lätt misstänkliggjord i positionen jag här väljer (som traditionsunderground inom svk) man är ju säkert både fanatiker, kvinnoprästmotståndare, mot abort, för familj, emot homosexuella, och därmed inte alls värd att lyssna på. Men jag bryr mig inte så mycket om detta, jag kommer redan från fel stift och har bott på fel plats.

Jag blir bitter av detta. Den lösning jag kan se är att bli tyst.

Mer om Wejeryd: länk