Många tankar under en dag

Under kompletoriet idag lästes Markus åttonde kapitel. Det måste vara en av de märkligaste kapitlen i Bibeln och blev idag ett bevis för att Jesus ständigt överraskar.

Jesus fixar mat åt 4000, åker med båten över sjön för där fariséerna ber om tecken (hade de varit på andra sidan sjön hade det sett ett tecken, ett bevis på att tecken i sig inte är nog, tron måste till), Jesus suckar djupt och säger "Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken." (8:12), helt obegipligt, sedan hoppar han i båten och åker tillbaka! I Mark 8:22-26 tar Jesus ut en man ur Betsaida och gör ett mycket märkligt helande där mannen först säger, "Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring." varefter Jesus gör ett andra helande. Sedan Caesarea Filippi och lärjungaskapets krav.

Jag blir inte riktigt klok på det.

Matundret är återigen på en öde plats. Jesus säger (8:2) "Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån." Under tre dagar har det inte fått någonting, sedan kommer det himmelska brödet. Tre dagars dödsvaka, fasta, sedan kan de inte längre ta sig hem om inte Jesus ger dem det himmelska brödet. Beroende av ett under. 4000, 7 korgar, osv. Talmystiken tät.

Blindhet botas genom att med Jesus gå ut ur den stora staden och bli "bestänkt" med det som kommer ur Herrens mun. Den blinde mannen blir helad och säger "Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring." Trädsymboliken är givetvis central i bibeln, ända från livets träd, till vinstockar, inympning, och gallring. Men, wtf? Jesus "rättar till" sitt helande och säger gå hem, och "Gå inte ens in i byn!"

På tal om sinnesliknelser slog det mig man tog guldet ur öronen för att göra guldkalven...

---

Och lite annat:

---

Teologi är kunskap om Gud och människan, om relationen. Människan kan inte ses utan Gud och Gud inte utan att säga något om vem vi är. De andliga mästarna är alltså psykologer i lika hög grad som de är exegeter, systematiska teologer och filosofer.

---

Min natur, min dragning till synden är i grunden oförändrad. Men min hållning är förändrad. Mer i överensstämmelse med verkligheten där Han är stark, Han är rättfärdig. Skulle jag väl komma till den punkten där Gud gör upp med min natur, i en renande eld, och jag verkligen börjar röra på mig, hemåt, skulle det vara något verkligt stort. Den egentillägnade heligheten tror jag inte på.

Synd: de tror inte på mig.
Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre.
Dom: denna världens härskare är dömd. (Joh 16:9-11)

---

Bön är ett Andens flöde. Liturgisk bön ett Anden som Kyrkans flöde. Bön kan bara vara i enlighet med Guds vilja. Teologi och bön är därmed oskiljbara, och den enda bön vi egentligen kan be är "Ske din vilja" och "I dina händer befaller jag nu min ande". Därmed inte sagt att bönen, flödet, Guds vilja, ibland måste formuleras, bli ord av Ordet.

---

Du kan dö tusen andliga döder, och har fortfarande steg att gå. Nackens böjning och inte dina verk skall alltså vara din ära.

---

Det finns så mycket inom kristendomen som skulle kunna ge en motbild till "the kristet utseende", ständigt leende, hopplöst omoderna, familjen med 10+ barn, mot "luradblicken", mot stel moralistisk borgerlighet. Den radikalitet man t.ex. odlar inom rastafari, vi som dragit ut ur babylon. Shane Claibourne är ett modernt exempel därpå. Den styrka man kan se hos personer som Maximilliam Maria Kolbe, hos befrielseteologerna. Den andlighetens aristokrati som Hammarskjöld tillhör och som jag anar att Ernst Jünger är en del av utan att veta något särskilt om honom. Den vishet och andliga urskiljning man finner hos Hjalmar Ekström. Den intelligencia som katolska kyrkan odlar. Varför ställer vi upp på att kristendom är nördigt?