Det är märkligt att det i vår kultursfär är så stort tecken på dumhet att vara troende. Tro skiljs från vetande. Vetande är i denna debatt liktydigt med positivism, på ett sätt som inte vetenskapen själv håller fast i (fenomenologi, hermeneutik, life sciences m.m. är alla del av den vetenskapliga familjen även om en och annan politisk positivist säkert ifrågasätter detta.)
Man kan inte i grunden belägga sin tro annat än som tro. Frågan är vad den starka värderingen kommer ifrån, när man skrapar på det så är ju det inte med verkligheten överensstämmande att alla intelligenta är ateister eller att alla religiösa är dumma osv. Likväl får man skämmas.
Är det i själva ordparet som problemet ligger. Lite som ordet olagligt förutsätter rätt och fel och någons rätt att döma. Tro och vetande. Irrationell. Anders Piltz - irrationell? Alistar McGrath - irrationell? Avklätt står vi ju alla där med våra frågor...
Det finns ofta en önskan om att attackera den fundamentalistiska, naiva tolkningen av bibeln. Vattnet täckte HELA jorden... Denna bild är lätt att göra sig av med. Jesus som går på vattnet är lätt att tvivla på. Ofta en påfallande frustration ifall något annat skall diskuteras. Jesus, hans mänsklighet, hans lidande. Är det lika lätt att göra sig av med som sagor, jämförbara med tekannor i rymden, rosa enhörningar eller spagettimonster? Är det så att den kollektiva barnatron, kyrkans eviga infantiliserande och sagoberättande, och förkastandet av den i 40-talisternas frigörelse och dess efterföljares frigörelse av den måste gå i botten, måste bibeln glömmas innan den återigen kan läsas. Barnens bibel, bilderboken om fantasifulla upplevelser, "den är så bra för man kan förstå, jag brukar använda den i predikan". Är den så bra?
Det är märkligt att en kyrkoriktning som lagt allt sitt krut på bibelundervisning har genererat banalitet. Är det ett alla-skall-med-perspektiv kanske, när tro är kunskap, i avsaknad av folkfromhet, av sakrament att begrunda, av praktiska sätt att uttrycka sin tro, av de Heligas exempel? För Jesus är inte banal. Inte den Jesus jag känner.
6 kommentarer:
Jag kan ibland tänka att vår nutid och de kristnas situation idag påminner om de din tidiga kyrkans tid och situation..
Tänker på den kritik och det hån som gjordes synbar i och med Kelsos..
De kristnas Gud som haft en affär med en jäntunge liksom.. ja antingen det eller så hade Maria varit otrogen..
Det var på något vis det mänskliga som attackerades..
Kanske var det därför gnostikerna försökte tolka Jesus som någon form av "psykologisk myt".. ett icke-kött på vilket man kunde klistra hemliga och esoteriska läror av allsköns slag.. som en sån här "klä-på-docka" i papper.. välj dräkten själv..
De flesta kristendomskritiker verkar ha insett att deras tidigare stötestenen- Genesis- kan tolkas på flera olika sätt i den kristna världen.
Därför attackeras återigen Jesu mänsklighet..
"Han har inte ens funnits!"
I deras polemik beger de sig oerhört långt ifrån den historievetenskapliga metodiken och det sätt man är tvungen att hantera de kristna OCH icke-kristna källorna.
Detta kan ofta vara svårt att inse och acceptera för den av förakt upplyste ateisten av miliant läggning..
Undrar hur många av dem som vet att Roger Viklund är gnostiker.. *fniss..
Hur som helst..
Kvar står den kristne med ett krampaktigt grepp om människan Jesus.. död på ett kors..
Ett lite förtydligande: Det är inte en appell till någon form av avmytologisering. Det är en önskan om hela evangeliet. För mig är det personen Jesus som gör undren trovärdiga och inte tvärt om. (Under och övernaturligt förtjänar en kommentar, får ta den med tiden.)
En sak som kan vara värd att nämna är att Jesus inte säger emot Mosebok, syndafloden osv. (Matt 24:37–39)
Det blir ju lätt argumetet, "man måste tro på allt som står i bibeln, för Jesus säger ju att syndafloder ägde rum osv"
Lewis sade ett rätt bra svar till det argumentet. Att avstå sin gudomlighet och bli en människa, att födas som ett spädbarn växa som människa. Så innebär detta att man Jesus rent teoretiskt inte kan förklara Guds storhet, inte med sina mänskilga sinnen längre besitta den allsmakt och gudomlighet. Gud är helt enkelt för komplex för att förklaras med mänskilgia sinnet, även för Jesus var Gud fadern obegripligt att förstå.
Det innebär att Jesus hänvisar till den skrift som anden inspriretat människor till. Jesus gör heller inga anspråk på att förstå hur skapelsen blivit till. iaf får vi inte reda på något sådant i skriften. Givetvis var Jesus uppfyld av anden, men jag tror inte att han var uppfylld av anden på ett sätt som överstiger det mänskliga. Han var ju trots allt människa.
Nu kanske jag går lite OT, men grejjen är att min tro har sin grund i att jag verkligen upplevde den helige ande i mitt inre. Men bara för att jag har mött den helige ande så innebär inte det att jag förstår skapelsen, syndafloden osv, dvs sådant som ateister ofta påpekar som trams och idioti. Varför tror vi på det då? Hur kan man trotsa sitt förnuft och tro på detta? Jesus är mitt svar.
Att trotsa sitt förnuft borde väl vara att när de motsägs av verkligheten, hålla kvar vid gamla tankemönster, snarare än att inte ha några förutsättningar.
Det där var djupt, nästan för djupt för en gammal thc-skalle som mig ;)
Stoner! ;)
Det beror nog mest på den lite krångliga meningsbyggnaden.
Jag menar att det är de statiska punkterna som är problemet. Ateisten vill hävda att den troende har fasta punkter iom sin tro, men säg den punkt i tron som är fast, t.ex. dogmer kanske du säger, men hur skall de tolkas? Deus semper major (Gud är alltid större). Sedan finns det troende som har fasta punkter i sin tro som de trots att de överbevisas inte släpper, då alltså inte bara med "du är korkad om du tror".
När du har definierat Gud, då har du något att testa vetenskapligt, men då är det också definitionen och inte Gud i sig som du testar. Det kanske till och med är så att Gud skiljer sig från det sätt han väljer att uppenbara sig på, vem vet egentligen något om detta.
Vi har alla en hypotes om Gud som hela tiden fördjupas och utvecklas och där vi har alla har våra falska bilder, inte nödvändigvis helt fel men troligtvis inte helt rätt.
Den fasta punkt vi har är Jesus. Utsagorna om honom är inte han, men en bild träder fram...
Skicka en kommentar