Det finns något jordnära med Gud. I mötet med honom lämnar man sfärerna och kommer ned på jorden, på riktigt; bröd och vin, husrum till din broder.
Det har något med att bli människa att göra, i Kristi efterföljd, den nedåtgående rörelsen. Verkligheten är det verkliga.
Jag tänker på att de två huvudsakliga politiska tankesystemen, liberalismen och socialismen, båda är utopiska system (vilket David Heith-Stade påtalade för ett tag sedan). Jag är lite otydlig kring i vad Kyrkan är. Livet i den helige Ande, Guds rike på jorden, kan låta som en utopi, men det är inget vi vare sig kräver eller som vi själva skapar. Vi älskar och riket uppstår i förhållande till hur mycket vi älskar. Är det en utopi? Vi bygger ju inte själva vår rättfärdighet.
I mötet med Ernst Jünger dyker begreppet konservativ anarkism upp. Tanken är stimulerad onekligen. Värden finns värda att bevara, men det är inte kung och borgerlighet utan en mer radikal frihet, strukturen och traditionen där ingen motsägelse.
I verkligheten, med en objektiv godhet, som vi kan ha subjektiva upplevelser av. En verklighet med eviga värden.
"Modern poesi" är ett oxymoron. Postmodernismen postulerar att inget finns att säga, varför postmodern poesi måste säga just ingenting. Att riva ned kan ha sin plats, men enbart för att låta det verkliga träda fram.
6 kommentarer:
Jag tror att författarnas författare, Tolstoj och du skulle kunna tänkas ha en del gemensamt. Han förespråkade också vad som kanske skulle kunna kallas radikalkonservativ anarkism. Den ryska bondebefolkningens enkla kristendom och okomplicerade förhållanden organiserade i självstyrande byar var för honom den rent praktiska förebilden.
Leo Tolstoj var fantastisk, helt klart och hade många tankar jag relaterade till och identifierade mig med vid unga år!
Anyway, Kungadömet finns inom oss, inte utanför, förvisso är vi jordens herdar men Guds rike och vilja ligger i stort utanför den köttsliga sfären enligt min personliga tro. Att blanda sig i politik är liksom på förhand dömt till att på ett eller annat vis göra avkall och intrigera med Mammons hus.
Det är en svår fråga men personligen så ser jag nog kristendomen som något som bör stå utanför de politiska polerna och ideologierna. Jag har ibland fått frågan; är du Syndikalist (eller liknande), mitt svar blir alltid, nej jag är Kristen. En sann revolutionär! :)
...och för att citera en annan ryss: "...Och Kristi bild har de i sin ensamhet bevarat skön och oförfalskad i Guds sanna renhet, sådan de mottagit den från de gamla kyrkofäderna, apostlarna och martyrerna, och när det blir nödvändigt skall de uppenbara den för den vacklande sanningen i världen." -Fjodor Dostojevskij
Iskra, Papa Dan:
Det är ett riktigt svårt ämne.
Jag ser nödvändigheten i en stat och ett våldsmonopol, just på grund av människans arvssynd. Kanske är det så att kristendomen behöver ett värdsamhälle, men när den får makt i världslig mening blir den något annat, en politisk organisation, en lobbygrupp, eller en förtryckarregim.
Man kan dock göra politik av den kompromisslösa kampen för det goda och naturliga. Människans frihet, det av struktur som är mänskligt (rätten till en ledare, till en tillhörighet). Anarki i att ställa sig själv bortom och över mänskliga lagar för att upprätta de högre lagarna. Vad jag egentligen pratar om är Guds rike, Kungadömet, men där man inte behöver ställa sig utanför utan mitt i världen äga dygd och värdighet. Som kristen hör man så att säga hemma tillsammans med mästaren på botten. Skulle man bli sänd ut från sin plats till att bli t.ex. FN:s generalsekreterare kan man verka som det i enlighet med de högre lagar och värden man bär utan rädsla för att en dag igen få vända hem till mästarens famn på botten. Kan en sådan hållning vara statsbärande?
Mammon är en grym herre som driver människan till en sorts stordåd, till bemästrande och samlande, allt för att skapa den trygghet man inte söker i Gud. Vad Gudsriket kommer att bli kan vi inte veta, vi kan dock vara säkra på sakernas beständighet då det aldrig kommer saknas ondska i världen, inte heller hos oss själva.
Helgonen som med sina förtöjningar i himlen och bärare av godheten är en bra bild.
Du har rätt Papa Dan, i att kristendomen inte är en yttre religion eller ideologi som syftar till att reglera det världsliga livet. Målet ligger, som du skriver, utanför. Men likväl kan kristna inte ställa sig helt vid sidan om i alla världsliga frågor, den kristna efterföljelsen kräver att vi även tar ansvar för Kristus minsta bröder. Det måste dock ske med Guds utomvärldsliga frihet som mål. Se på latinamerikas befrielseteologer, verklig frihet uppnås genom att världslig och utomvärldslig befrielse går hand i hand. Jag tror att det var något liknande som Tolstoj siktade på.
Sic transit gloria mundi.....
Visst ska kristna inte blunda för allt och ignorera världen, det är inte det jag försöker säga. Jag är dock övertygad om att det är svårt att vandra hjärtats väg och samtidigt syssla med politik. Det finns andra sätt att värna om lidande bröder och systrar och om alla engagerade sig mer i det lilla, den personliga relationen till sina närmsta människor, såväl vänner som människor i din närhet genom arbetet, eller i staden du bor så kommer man mycket längre än att försöka se i stora politiska perspektiv. Det är i det lilla vi finner Gud. Så istället för att fundera över HUR vi ska förändra hela Världen, så bör vi kanske börja agera mer och ge vår kärlek till vår nästa, överlåta oss i Kristus famn och göra gott, inte för sakens skull men för att vi inte förmår göra annat när vi står i vår faders ljus.
Om alla människor tänkte lite mer på sin nästa så fanns inga problem längre, oavsätt vad politikerna skulle fatta för beslut, genom att bara ge kärlek, villkorslöst så skulle vi rämna alla system. Det är en rätt svindlande tanke... så lätt... men ändå så långt bort...och det är faktiskt sant. Kärleken övervinner allt, utopi, flum? Kanske, men jag har svårt att se andra svar än det enkla när jag läser skriften.
Världens slut är ändå profeterat.
Kommer också att tänka på ett citat ifrån en av mina favoritgrupper "On and on the river flows, we are the the undertow"
Skicka en kommentar