Obelysningsbar

Liksom det ljus som upplyser allt icke har behov av annat ljus för att synas , har Gud, han som visar oss allt, icke behov av något ljus i vilket vi kan se honom, ty han är till sitt väsen själv ljus.

-Evagrios av Pontos

Guden som döljer sig. Guden som själv är ljus varför inget ljus kan belysa honom. Thomas Merton skriver i ett av de första kapitlen i Kontemplativ bön som är riktigt bra om ovetandet. Att Gud går bortom begreppen och förnuftets ljus och att våra bilder måste falla för att den sanna kunskapen skall få ta sin plats.

Hosea 2 tas som en bild för Guds frälsningsverk, hans handlande då han leder in i den "dunkla natten". Jag skänkte henne det myckna silvret och guldet som de använt till Baal. Till avgudar gör vi det vi får från Gud i bönen, till en bild av Gud...

Därför skall jag ta tillbaka min säd när den har mognat och mitt vin när skördetiden är inne, jag skall rycka undan min ull och mitt lin, som hon skyler sin nakenhet med. Ja, jag skall blotta hennes blygd i älskarnas åsyn, och ingen kan rädda henne undan mig. Jag skall göra slut på all hennes glädje, hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater, alla hennes fester. (Hos 2:9-11)

Vår trygghet, däri våra avbilder av Gud, tas ifrån oss. Varför?

Jag skall straffa henne för dagarna då hon tände offereld åt baalsgudarna, prydde sig med ringar och smycken och följde sina älskare. Mig glömde hon, säger Herren. Därför skall jag locka ut henne i öknen och söka vinna hennes hjärta. Där lovar jag att återge henne vingårdarna, jag gör Akors dal till en hoppets port. Där skall hon svara mig som i sin ungdom, som när hon drog ut ur Egypten. Den dagen, säger Herren, skall du kalla mig "min man" och inte längre "min Baal". (Hos 2:13-16)

I öknen skall hjärtat vinnas över. Inte till dogmer, föreställningar och bilder utan i en förunderlig förening. Om denna säger Gud genom profeten:

Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande. Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren. (Hos 2:19-20)

Den undflyende Guden... Kanske är detta att Jesus verkar vara påfallande inkognito efter sin uppståndelse relaterat.

När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?" Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: "Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." Jesus sade till henne: "Maria." Hon vände sig om och sade till honom: "Rabbouni!" (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud." (Joh 20:14 -17)

När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. [..] Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. (Joh 21:4-7)

Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. (Mark 16:12)

Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. [..] När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" (Luk 24:13-32)

Konsekvenser? Ja, ödmjukhet i förhållande till "sanningar", dogmer, bilder. Det är inte det att det katafatiska motsägs eller att kunskap om Gud skulle vara omöjlighet. Det är att Gud ger sig till känna på andra kanaler, direktkontakt med anden. En känsla av Gud, kanske tydligare när det kommer slagg i bilden än att den är uttalbar i sig. Ett det blir till ett Du, till vilket Anden får ropa utan ord (Rom 8:26).

Omöjligheten att göra kyrkan till en åsiktsgemenskap är en annan.